Live From The Field

IMG_5426-1
00.57:64N 90:58.10W
 
Vi –nu bara Erik och Pia lämnade San Cristobal på lördagskvällen och styrde mot Galapagos största ö, Isabella.
Våra duktiga seglare Lena och Eivind har nu styrt sin kosa mot nord-ostligare breddgrader igen, hem till jobb, vänner och familj. Vi tackar dem för några bra veckors segling tillsammans mellan Saint Lucia och Galapagos! Tack för fina små taglingar och annat fix vi fått hjälp med ombord!
Den starka halvmånen lyste för oss hela natten och lagom till gryningen närmade vi oss hamnen Porto Villamill.
 
Vi fick en helt ljuvlig ankring, där vi och katamaranen Paradaise Found var de enda seglebåtarna under ett par dygn.
Här fick vi lära känna ett Galapagos utan turistatmosfär. Vi var nästan ensamma och fick möta de exotiska djuren helt ad hoc och precis som “hemma” hos djuren själva. De coola “Blue-footed bobies” stod i mängder stolta och visade upp sina starkt ljus-blåa fötter när vi tog jollen in mot hamnen.
Oups, vips där kom ett gäng jättesöta Galapagospigviner simmandes bredvid jollen. Väl inne vid bryggan möttes vi av de lata, ständigt vilandes eller yogandes –i bland simmandes läckra sjölejonen. Så lagom läckra när vi kom tillbaka till bryggan och dom lagt sig precis som en grind. Två stora sjölejon med en unge, det är inte att leka med. När vi försökt tjoa och klappa och dom bara lyfter ett ögonbryn och grymtar mot oss frågade vi en “local” vad vi kunde göra. Vi fick tipset att ta den plastlåda vi köpt (återkommer till den i ett särskilt inlägg..) och kasta den mot dem. Å ja, det hjälpte. Sjölejonen masade sig snällt åt sidan.
 
På bryggan ligger havs-iguanerna på rad och laddar energi för kallare dagar… Ja reptiler funkar väl så? De lapar sol och laddar batterierna hm…
Havsiguanerna ser verkligen dinosaurieaktiga ut. De kan bli upp mot 1,5 meter långa, men de flesta vi sett hittills är mindre än en meter. Jag läste att dom blir omkring 60 år gamla. Det är  svårt att låta bli att studera och förundras över deras finurliga avancerade kroppar med fingrar och tår och den pansarliknande huden.
 
Väl i land strosar vi runt i byn. Det är mycket varmt!
Morgonjoggen på sandstranden blev aningens sen..svetten lackar! Bästa tiden för löprundan är förstås precis vid soluppgången.
Barnen på Galapagos har förlängt sitt sommarlov med två månader på grund av El Nino. El Nino ger varmare havstemperatur här och därmed varmare i luften också. Skolorna har ingen air conditioning så dom håller stängt december t o m mars.
Ja, värmen är påtaglig. Färskpressad lemonad är favoriten vid flera vätskestopp!
En liten detour i utkanten av Villamill tar oss till en liten insjö där knall-rosa Flamingos vilar efter en dags ätande ute i havsbandet.  
 
Galapagos tar med Dig in i ett djur- och växtliv som får tiden att kännas som den står still.
Bara man kommer lite bort från de mest organiserade turiststråken och utflykterna finner man lätt samhörigheten med naturen och dess storhet.
Det blir förstås en svår balans då Galapagos lever av turism.
 
Next stop blir Santa Cruz!
Hörs strax igen..






Leave a Reply